Undvik GPS-assisterade grundstötningar!

Ett nyutgivet papperssjökort är fortfarande det allra säkraste att navigera på för fritidsskepparen. Där finns all information redovisad och presenterad på ett sätt som kartografen noggrant planerat för att du som navigatör enkelt och tydligt skall kunna ta till dig informationen och navigera säkert. Samma information som redovisas i de tryckta papperssjökorten levereras till tillverkarna av elektroniska sjökort som sedan sätter sin egen design på sjökortsdatat. Varje tillverkare har sin egen design med egna symboler, färger, texthantering med mera. Dessutom kan du som användare göra en stor mängd val av vad som skall visas och hur det skall visas. Det som sedan visas på skärmen är mycket sällan något som liknar papperssjökortet. I ett papperssjökort finns all information redovisad och ”sorterad” på ett sätt som gör den tillgänglig direkt. I en navigator måste man zooma ut för att få överblick, och zooma in för att få detaljupplösningen, och i utzoomat läge kan inte all information redovisas, då skulle bilden inte bli läsbar. Detta gör att viss information ”försvinner” i mer utzoomade lägen, för att sedan ”dyka upp” när man zoomar in. Navigerar man i för utzoomat läge riskerar man att inte se viktig information som exakta djup på grundklackar eller annan viktig information. Detta riskerar man inte att missa om man har ett papperssjökort bredvid sig också.

Ett ”problem” som många inte är medvetna om är att stora delar av våra farvatten har mycket gamla sjömätningar, särskilt i grunda vatten där vi fritidsskeppare ofta håller oss. Med mätningar gjorda i mitten och slutet av 1800-talet som grund för dagens digitala sjökort kan man kanske förstå att det med dagens exakta GPS-navigation finns stor risk för ”GPS-assisterade grundstötningar”, men även sjömätningar så sent som under 1980-talet har en noggrannhet som inte matchar dagens GPS-teknik. Läser man det finstilta på ett sjökort så står det att det inom vissa områden kan finnas positionsfel på upp till 50 meter – en ö, en bränning eller en undervattenssten kan alltså ”fara omkring” +- 50 meter positionsmässigt, samtidigt som vår navigator visar vår position med en eller ett par meters noggrannhet. Detta är många inte medvetna om idag, utan navigerar väldigt ”snålt” runt uddar och grund.

Man ska också vara medveten om att även om navigatorn är modern så är det en viss eftersläpning på skärmen, positionen som visas där är var man befann sig för en stund sedan och inte i just detta nu (om man inte ligger helt still förstås). Ju snabbare man kör desto större blir denna eftersläpning. Ytterligare ett ”problem” med de elektroniska sjökorten är att det är mycket svårt att se varifrån/vem som levererat datat. I Sverige är det Sjöfartsverket som har heltäckande sjökortsdata längs kusterna. Sedan har vi på Hydrographica gjort detaljerade specialsjökort i en del områden. Har man papperskort är det ju tydligt vem som svarar för datat, men på en navigator är det mycket svårt att se vem som levererat datat till det elektroniska sjökortet. Dessutom är det så att på Hydrographicas sjökort finns det en 2-meters djupkurva och en 3-meters djupkurva, men i sjökortsdatat från Sjöfartsverket finns ingen 2-meters djupkurva, bara 3, 6, 10 osv. Detta har i flera fall orsakat onödiga tillbud och grundstötningar då det i det digitala sjökortet mycket sällan tydligt framgår att man nu kommit in i ett område med data från Hydrographica och att den (oftast) mörkblå färgytan inte representerar 3 meters vattendjup utan 2 meters djup. Att det ofta är sparsamt med djupkurvsiffror i de elektroniska sjökorten gör det inte lättare att observera detta.

Jesper Sannel

Hydrographica